Trots sjukdom och elände tog vi oss till UL idag. Så himla skönt att få det gjort eftersom jag inte gjort något annat än tänkt på om allt står rätt till där inne. Fick samma barnmorska, Maria som jag hade både på UL och snitt med Alvina, så kul :-) Blev lite förvånad när jag redan gått 20 fulla veckor eftersom jag bara känt små sparkar i drygt en vecka och med både Isak och Alvina kände jag redan i v 15-16. Min moderkaka låg i framvägg, så det var svaret på den frågan. Allt såg jättebra ut och vi är lyckligare än någonsin! Njuter för fullt över att vara gravid med nummer 3! Vet inte om det blir snitt eller vanlig förlossning igen, har faktist inte tänkt på det så mycket, det tar vi lite längre fram.

Min stackars lilla Isak har varit jättedålig och legat med feber över 40 grader i 4 dagar. Han har haft en fruktansvärd hosta som gjort att han inte kunnat sova, knappt ätit något och varit väldigt svår att få i vätska. Han som är så matglad annars, har varit fruktansvärt hemskt att se honom sån. Dock vaknade han pigg och glad imorse med bara 37,3 i temp. Det var som sjukrådgivningen sa, dom kan vakna en morgon och bara vara som vanligt igen. Så idag har han både ätit och druckit som en häst. Ska bli skönt att få sova inatt utan att vakna i oro och springa och känna på honom. Vet att jag oroar mig för mycket ibland, men kan inte hjälpa det.

Själv är jag inte så mycket bättre, vet inte ens hur länge jag varit sjuk nu.

Hoppas ni har det bra!

Vet att jag är så himla dålig på att uppdatera bloggen. Dels är det för att vi har varit och är sjuk, och dels för att blogglusten kommer och går. Vissa dagar hatar jag att logga in och skriva ett inlägg. Till stor del för att det varit så mycket skit med den här bloggen, jag har skrivit så mycket hemskt och fått så mycket fruktansvärda kommentarer. Dålig energi kanske. Framöver byter jag nog adress.

Har suttit och kikat på trillingvagnar en stund nu och vi har bestämt oss för en Urban Jungle. Kommer att köpa den med 3 sittdelar och 1 liggdel. Priset är väldigt saftigt för en barnvagn med den väger bara 16 kg och verkar väldigt behändig. Syskonvagnen kommer vi behålla tills Isak inte vill åka vagn längre :-)



Kommer inte välja en orange som på bilden. Fanns så lite information och bilder på nätet så ska kika vidare och ringa runt lite :-)

Ibland känner jag lite blandade känslor över den här graviditeten. Isak hade vi länge väntat på och jag ville redan som 18 åring bli mamma. Det tog hela 5 år innan jag blev gravid med honom och jag hade intalat mig själv att jag inte kunde. John trodde såklart att det var honom det var fel på och det kom som en chock för oss båda när vi fick veta att jag var gravid. Tog 3 test innan jag riktigt trodde på det men det blev riktigt verkligt först när jag gjorde första UL v 8. Tror jag var så rädd under graviditeten med honom eftersom min största mardröm var att förlora något vi längtat efter så mycket. John var såklart lika lugn som alltid men jag var ständigt rädd. Gjorde allt enligt reglerna och fick panik bara jag gick förbi någon som rökte. Kommer alltid ha ett extra speciellt band till Isak, känns som han och jag är ett.

Ganska tidigt efter han föddes pratade vi om vad roligt det skulle vara med en flicka, en lillasyster till Isak. drömmar blev till verklighet där också för 3 månader efter förlossningen med Isak blev jag gravid med Alvina. När vi kom hem med henne från BB var det första min mamma tänkte " men gud, är det där marias barn" Alvina var varken lik mig eller John, alla tyckte hon såg ut som en liten älva, därav namnet Alvina. Isak är en kopia av mig som barn, han har drag från John också men ögonen är mina ögon.

Har inte pratat så mycket om att vi vill ha fler barn, och om det skulle bli ett tredje så skulle vi vänta några år. Eftersom det tog hela 5 år innan Isak blev till funderar jag över om det som är menat att hända också händer? Var det meningen att vi skulle ha ännu en liten så här tätt? Att våra små skulle få ett litet syskon? Kommer vi klara det här? Minns att jag ställde mig frågan hur ska jag kunna älska ännu ett barn när jag väntade Alvina, för det kändes som kärleken till Isak rymdes i hela mitt hjärta och det var omöjligt att få rum med något mer. Vad dumt man kan tänka egentligen, och nu tänker jag ändå samma sak, knäppbom som jag är. Tror det är en pojke i min mage, hade rätt med både Isak och Alvina så får se om det stämmer den här gången också. Vi kommer klara 3 små barn, finns ingen anledning till varför vi inte skulle det.

Längtar till UL så man vet att allt är ok.. Efter det är det bara att se frammåt.

Kände precis en liten puff i magen. Ungefär som "det är klart jag är meningen mamma" ♥

Säkert många som anat det redan. Vi bestämde till en början att hålla det här för oss själv och bara berätta för dom närmaste. Men nu har tiden gått och det börjar synas lite så ser ingen anledning att dölja det längre. Vi blev självklart jätteglada när vi fick veta det men samtidigt chockade. 2 barn är lagomt, 3 blir ganska många med så kort mellanrum. Hade jag fått bestämma själv hade vi väntat ett par år till med tredje barnet, men nu är vi där vi är och jag är lycklig. Kan knappt vänta tills jag blir mamma åt ännu en liten knodd.

Eftersom jag bara har haft mens endast 2 gånger efter förlossningen med Alvina så är det jättesvårt att säga hur långt gången jag är. Livmodern når ca 2 cm nedanför naveln men jag känner inte av några rörelser ännu. Fick höra av barnmorskan på MVC att tredje graviditeten oftast är helt smärtfri utan sammandragningar, om det är vanligt att man inte känner några rörelser lika tidigt som med nr 2. Vet ju precis hur det ska kännas så tycker inte jag gör något annat än att leta tecken på liv där inne. Vet ju inte heller om det är skillnad efter ett snitt också? Var ju bara ett år sen jag gjorde det. Dock är foglossningen lika jävlig som med Isak & Alvina men det konstanta illamåendet slutade för några veckor sedan.

På fredag får vi vet mer. Och det känns både spännande och nervöst på samma gång.

Vi kommer välkommna det här tredje och sista barnet med öppna armar! Lycka ♥

Den 1a april fick vi en liten flicka på 4535g och 54 cm=) Allt gick jättebra och jag kommer uppdatera mer så fort jag får ork till det=)

Kram på er!

Ja nu börjar bebisens ankomst närma sig med stormsteg.. Imorgon 09.30 ska vi på inskrivning på förlossningen, träffa läkaren och prata om snittet osv.. Ja vad gör man mer på en inskrivning egentligen..? Ultraljud kanske? Läste på nätet att en inskrivning kunde ta upp till 5 timmar.. Men det kan väll inte stämma? Lite nervöst är det allt...

Nu ska jag färga min otroligt snygga utväxt i huvudet samt lägga en inpackning, shit vad långt det börjar bli nu, måste klippa mig så fort bebisen är ute! Tur man får färga håret när man är gravid iaf, annars hade jag inte överlevt!

Puss!

Igår under eftermiddagen började jag få jättemycket sammandragningar som blev starkare och mer regelbundna hela tiden... Höll allvarligt på att få panik och tänkte att snart måste vi nog åka in till förlossningen och stoppa det hela. Men lika plötsligt som dom kom försvann dom också.. Gud.. Det är just sånna där gånger man förstår vad som verkligen håller på att hända.. Jag ska bli mamma IGEN, och det är fortfarande helt ofattbart för mig.. För precis ett år sedan låg Isak där inne och nu ska han fylla 1 om inte ens en månad.. Om senast 11 dagar blir jag mamma igen, känns lite mysko att veta att den 1 april kommer bebisen senast vare sig jag är berädd eller inte.. Tänk att man snart är 2 barns mamma..!

JAG FÅR SNITT!!!!!!!!!!!!!! =D Så 1 april kommer vår lilla bebis att titta ut! =D

Under hela förmiddagen fick jag värkar lite då och då.. Satt med värmekudde ett tag i soffan och nu är dom som bortblåsta igen.. Den här gången var vi beredda att åka in, packade både min och Isaks väska, hehe! Har ju gått in i v 37 idag så snart är det inte för tidigt längre ifall han eller hon besämmer sig för att komma ut=)

Isak har varit ovanligt grinig några dagar nu, han kanske känner att det är en förändring på gång lilla gubben.. Gud vad jag gruvar mig för att lämna honom när det är dags att åka in till förlossningen.. Det känns som en mardröm även fast jag vet att han ska vara hos mamma.. Har inte varit utan honom mer än någon timme sen han kom till världen så det kommer vara en utmaning!

Nu ska jag försöka mig på att fixa en footer till min blogg, sen är de matdags!

Puss!

Jag har sovit hela dagen.. Har kännt mig hur trött och ledsen som helst. Har bokat om tiden för läkarbesöket med.. Vet varken vad jag vill eller känner och det är bara en månad kvar. Jag är så sent ute med allt. Dum är jag som skjuter upp det här också... jag vet.

Mitt msn krånglar jättemycket nu! Så om det är någon som försökt adda mig de senaste dagarna ber jag er försöka igen;)

Jag har nyss ätit en skitäcklig kycklingrätt som älsklingen köpte på ica.. Känner mig lite smått illamående faktist... Sitter här och gruvar mig för på torsdag.. Ska ju till specialistmödravården då för att prata om snitt.. Nekar dom mig där också vet jag inte vad jag gör! Känner hur paniken börjar växa allt mer ju närmare jag kommer BF datumet.. Jag är ju inte rädd för att föda utan anledning.. Har ju ta mig fan lidit av panikångest och social fobi hela livet och att gå och vara rädd över en sån här grej gör ju inte saken bättre. Skulle behöva prata med en psykolog egentligen och se om det finns något att göra ifall dom skulle neka mig. Jag har ju inte varit sjukskriven och ätit mediciner i flera år utan anledning... Dom sa ju att komma ut i arbetslivet kunde vara riktigt skadligt för mig, och då måste det här vara själva döden isåfall så rädd som jag är. Nej, jag tänker inte ge mig! Jag ska ha snitt! Man måste faktist vilja föda och känna sig motiverad för att lyckas, och det är de minsta jag är!

Idag går jag in i v 36! Känns lite komiskt faktist, hinner fortfarande inte med;) Har fått jättemycket vätska i benen, blir stora knölar efter strumporna och det är INTE trevligt!=( Min näsa har också blivit svullen, haha! Känner mig som en vandrande flodhäst.. Men kan ju trösta mig med att nu är det inte lång tid kvar, har ju knappt inte hunnit vara smal på 2 år, så måste erkänna att jag saknar min platta mage lite..  Men man får ju en bra belöning i slutändan=)

Nej, tror jag ska ta och kopiera lite designer nu=)

Det hände något tråkigt idag som gjorde att mina värkar startade.. Blev först livrädd men när jag sedan lugnade ner mig gick det över efter en timme som tur var. John ringde iaf förlossningen och dom sa att om värkarna blev tätare och intensviare skulle vi komma in.

Vad skulle jag ta mig till om förlossningen startade nu? Är rädd att värkarna ska komma tillbaka igen så vi blir tvugna att åka in i natt. Jag är livrädd! Känner mig helt skakis i hela kroppen, det är är helt sjukt. Just nu vill jag bara dö!

Ska ta ett varmt bad nu och sen väntar ännu en bloggdesign idag! Kan vara skönt också att få tänka på något annat. Tur jag har John som ger mig en sån otrolig trygghet när jag är rädd ♥

Har haft kraftiga sammandragningar av och till hela dagen.. När jag skulle bada kunde jag inte ens ligga som jag ville i badkaret.. Jag vet att jag borde ringa förlossningen, och kommer mot min vilja göra det också om det blir värre. Man kan tydligen ha krafigare sammandragningar på slutet med andra barnet.. Är så rädd att behöva föda vanligt igen bara, för jag SKA HA SNITT!

Eftersom jag bara har legat idag har jag junnit med 2 st designer, och båda blev riktigt nöjda vilket är jättekul=) Nu ska jag dock inte vara uppe så länge till, börjar känna mig tung över ögonen och smått illamående, Hoppas natter blir lugn, behöver verkligen sova.

Börjar känna mig rädd faktist... Tänk om bebisen kommer för tidigt. Tycker hon eller han kan stanna där inne 3 v till så är det inte för tidigt längre! Nej nu ska jag mysa med hjärtat i soffan, sen blir det sängen..=)

Puss på er!