Ibland känner jag lite blandade känslor över den här graviditeten. Isak hade vi länge väntat på och jag ville redan som 18 åring bli mamma. Det tog hela 5 år innan jag blev gravid med honom och jag hade intalat mig själv att jag inte kunde. John trodde såklart att det var honom det var fel på och det kom som en chock för oss båda när vi fick veta att jag var gravid. Tog 3 test innan jag riktigt trodde på det men det blev riktigt verkligt först när jag gjorde första UL v 8. Tror jag var så rädd under graviditeten med honom eftersom min största mardröm var att förlora något vi längtat efter så mycket. John var såklart lika lugn som alltid men jag var ständigt rädd. Gjorde allt enligt reglerna och fick panik bara jag gick förbi någon som rökte. Kommer alltid ha ett extra speciellt band till Isak, känns som han och jag är ett.

Ganska tidigt efter han föddes pratade vi om vad roligt det skulle vara med en flicka, en lillasyster till Isak. drömmar blev till verklighet där också för 3 månader efter förlossningen med Isak blev jag gravid med Alvina. När vi kom hem med henne från BB var det första min mamma tänkte " men gud, är det där marias barn" Alvina var varken lik mig eller John, alla tyckte hon såg ut som en liten älva, därav namnet Alvina. Isak är en kopia av mig som barn, han har drag från John också men ögonen är mina ögon.

Har inte pratat så mycket om att vi vill ha fler barn, och om det skulle bli ett tredje så skulle vi vänta några år. Eftersom det tog hela 5 år innan Isak blev till funderar jag över om det som är menat att hända också händer? Var det meningen att vi skulle ha ännu en liten så här tätt? Att våra små skulle få ett litet syskon? Kommer vi klara det här? Minns att jag ställde mig frågan hur ska jag kunna älska ännu ett barn när jag väntade Alvina, för det kändes som kärleken till Isak rymdes i hela mitt hjärta och det var omöjligt att få rum med något mer. Vad dumt man kan tänka egentligen, och nu tänker jag ändå samma sak, knäppbom som jag är. Tror det är en pojke i min mage, hade rätt med både Isak och Alvina så får se om det stämmer den här gången också. Vi kommer klara 3 små barn, finns ingen anledning till varför vi inte skulle det.

Längtar till UL så man vet att allt är ok.. Efter det är det bara att se frammåt.

Kände precis en liten puff i magen. Ungefär som "det är klart jag är meningen mamma" ♥