Helt otroligt egentligen hur mycket man kan älska en människa. John säger att han har älskat mig sen första gången han såg mig, att han inte visste vart han skulle fästa blicken när jag såg på honom. Så ung vi var då, jag hade precis fyllt 17 och bodde fortfarande hemma hos mamma, visste inte vad jag ville med mitt liv men med honom vart allt så självklart, han fick mig att känna en sån berusande kärlek och trygghet, han gjorde mig lycklig ända in i själen, utan honom skulle jag aldrig bli hel igen. Under våra snart 8 år tillsammans har vi lyckats vara ifrån varandra endast 3 nätter, och då med hjälp av telefonkontakt och sms, dom nätterna har varit minst sagt outhärdliga. Det känns som jag svävar med John, som att vi vore en och samma person och jag älskar honom så högt och fulländat! Jag känner honom på alla vis man kan känna en annan människa, utan och innan. Jag älskar alla sidor hos honom, bra och dåliga. Varje gång vi bråkar och han försvinner härrifrån bryter jag ihop som om det vore slut för alltid, för jag vet, att om han inte finns hos mig kommer jag aldrig bli hel igen. Jag skulle dö för honom utan att tveka, han är mina älskade barns far, min kärlek, mitt hjärta. Min själsfrände....




Bild från: Deviant art