Jag erkänner att jag härmed är slut som artist. Barnen har vaknat i omgångar och skrikit hela natten, som tur är har John tagit på sig det största ansvaret men jag känner mig fortfarande helt mörbultad. Skulle kunna ta på mig öronpropparna, lägga mig i vår sköna säng, gosa in mig i täcket och sova till imorgon nån gång. Kom och tänka på att vi inte har haft en ända barnledig natt sen Isak föddes, och det är snart 2 år! En ända natt skulle verkligen göra skillnad, bara få sova, sova, sova, sova. Fast troligen skulle jag ligga vaken och ora mig för dem, så det sket sig också. Nu ska jag tvinga i mig min ostbaugette och släppa barnen fri i lägenheten, dagen har bara börjat;)